Väldigt svårt att få LSS-ledsagning som synskadad idag

Personer som lever med grav synnedsättning/blindhet, behöver en ledsagare för att kunna ta sig utanför hemmet, till livet, för full delaktighet i samhället

Gratis ledsagning enligt LSS-lagen behövs för att exempelvis behålla hälsan genom att kunna träna som alla andra och för att kunna delta fullt ut i samhällslivet. Med åren har det dock blivit allt svårare att bli beviljad ledsagning enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS-lagen).

Idag tillämpar kommuner och domstolar lagen så snävt att personer som endast har en grav synnedsättning eller helt saknar syn, inte anses ha "betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service", vilket krävs för att bli beviljad ledsagning enligt LSS.

Personer som söker ledsagning enligt LSS med hänvisning till sin synnedsättning, har de senaste åren fått avslag i många avgöranden från landets kammarrätter, därför att de kan gå på toaletten själva eller i övrigt kan klara sin personliga hygien. Enstaka strålande undantag finns dock från kammarrätter, förvaltningsrätter och kommuner.

Det har därmed blivit allt viktigare för enskilda personer som vill ansöka om ledsagning enligt LSS att få kvalificerat juridiskt stöd. Någon som kan framföra juridiska argument för att behovet av ledsagning aldrig var tänkt att prövas på samma sätt som för personer med rörelsehinder eller kognitiva funktionsnedsättningar. Någon som kan hävda att likabehandlingsprincipen ska tillämpas och att det inte står  rätt till när ett land som Sverige nekar personer som på grund av synnedsättning inte kan hitta till närmaste toalett, även om de råkar klara av att använda den. Varken hemförsäkringar eller samhället vill bekosta ett sådant rättsligt stöd, därför behövs rättighetsprojektet.