En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

Heja JO!

Regeringen får i uppgift att se över lagstiftningen för att komma till rätta med kommunernas godtyckliga omprövningar och tidsbegränsningar av LSS-beslut.

Inlägget innehåller utdrag ur JO:s nyutkomna ämbetsberättelse för 2018/19. För en beskrivning av bakgrunden, läs gärna det tidigare blogginlägget om att Ändringar av LSS- och SOL-beslut måste motiveras
JO:s ämbetsberättelse finns att ladda ner i dess helhet eller enstaka kapitel på www.jo.se

I ämbetsberättelsens kapitel om LSS återger JO två beslut där kommunerna helt enkelt har ändrat gynnande förvaltningsbeslut rörande assistans till den enskildes nackdel i strid mot all förvaltningsrättslig praxis. I det första beslutet som adresserar Töreboda kommun skriver JO bland annat följande under rubriken Beslutet i korthet;

”JO har i tidigare beslut uttalat sig om förutsättningarna att tidsbegränsa beslut om insatser enligt LSS och har ifrågasatt en ordning där beslut om insatser alltid tidsbegränsas. En myndighet måste i varje enskilt fall över¬väga om det är nödvändigt att begränsa ett besluts giltighetstid. För insatser där det inte kan förutses någon förändring av behovet inom överskådlig tid är det t ex. mindre befogat med en tidsbegränsning. JO framhöll vidare att om en tidsbegränsad insats ska fortgå är det viktigt att ett nytt beslut fattas i god tid innan den tidigare perioden har löpt ut. Ett nytt beslut bör också föregås av en uppföljning av insatsen. Eftersom en insats endast kan ges den enskilde om han eller hon begär det, krävs det vid tidsbegränsade beslut en ny ansökan från den enskilde innan ett nytt beslut kan fattas.”

”JO tillägger nu att motsvarande bedömning av nödvändigheten måste gö¬ras om en myndighet överväger att förse ett beslut om insats enligt LSS med omprövningsförbehåll. Myndigheten måste ha klart för sig vad syftet med uppställandet av förbehållet är och förvissa sig om att det utformas på ett sätt som uppfyller rimliga krav på förutsebarhet och är förenligt med kraven på legalitet, objektivitet och proportionalitet.”

För egen del undrar jag om detta kan vara den ytterligare tuva som stjälper lasset, eller kanske spiken i kistan för en LSS-utredning som enligt många redan har havererat. Om vi vågar göra antagandet att JO har, viss, insyn i vad som komma skall från LSS-utredarnas håll, så verkar det väl faktiskt som om de viktigaste juridiska avsnitten om principerna för tillämpningen av LSS, i praktiken, helt saknas i LSS-utredningen?!

Man kan fråga sig vilken legitimitet en sådan utredning har, om utredarna exempelvis inte har beaktat, eller i värsta fall inte känner till, Therese Bäckmans avhandling om gynnande besluts negativa rättskraft och rättssäkerhet från 2013, Offentligrättsliga principer från 2018, jämte andra juridiska artiklar i ämnet. Utan utredning och uppstramning kommer LSS, juridiskt principiellt sett, fortsatt att vara något av en förvaltningsrättslig outsider.

Under rubriken Bedömning skriver JO bland annat följande;

”I det nu aktuella fallet har BB framfört ett särskilt yrkande till kommunen om att beslutet skulle gälla tills vidare. Kommunen har inte besvarat yrkandet, vilket är en brist i sig. Kommunen har inte heller motiverat varför beslutets giltighetstid begränsats till längst fem månader eller varför det trots den korta tidsperioden har ansetts nödvändigt att förse beslutet med förbehåll. Det beslut som kommunen faktiskt har fattat återges vidare inte korrekt i den handling daterad den 21 januari 2016 som far antas utgöra en underrättelse om beslutet, men som har den missvisande beteckningen ”Beslut”. Såvitt framgår av hand¬lingarna har beslutet — som delvis gått den enskilde emot — inte heller varit försett med någon överklagandehänvisning. Bristerna i kommunens utform-ning av beslutet och den följande underrättelsen har sammanfattningsvis gjort det svårt att förstå vad som egentligen skulle gälla och varför kommunen ansett sig ha grund för de olika begränsningarna av beslutets varaktighet. Kommunen förtjänar allvarlig kritik för sin bristfälliga hantering.”

\…\

”Det förhållandet att insatser enligt LSS som utgångspunkt ska vara varaktiga medför givetvis att utformningen av en eventuell sådan författningsreglering måste bli föremål för särskilt noggranna överväganden. Behovet av förbehåll kan som framgått också skilja sig åt mel¬lan olika typer av insatser enligt lagen. Samtidigt finns det enligt min mening en uppenbar risk för att avsaknaden av författningsreglering leder till mindre väl genomtänkta tidsbegränsningar och förbehåll i kommunernas beslut om in¬satser enligt LSS, med åtföljande rättsosäkerhet för de enskilda.”

”Mot denna bakgrund far jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765) med in-struktion för Riksdagens ombudsmän, väcka fråga om en översyn av lagstift¬ningen i det hänseende som berörts. Jag överlämnar därför en kopia av detta beslut till Regeringskansliet (Socialdepartementet).”

 

Text: Dennis Ivarsson