En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

Någonstans måste man börja

Grunden för ett projekt om ledsagning, främst med fokus på ledsagning enligt LSS, utgörs självfallet främst av LSS-lagen, det vill säga lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Eftersom det har blivit allt svårare för personer med grav synnedsättning att få ledsagning så som det en gång var tänkt enligt lagens förarbeten, nyttar det inte mycket till att räkna upp några LSS-paragrafer här. Istället vill jag peka på ett par av Sveriges största städer som fortfarande verkar kunna stå för en förhoppningsfull syn på ledsagning. Att beskrivningarna nedan definitivt inte återspeglas i kommunal rättstillämpning eller efterföljande domstolsprövningar är en annan sak som kommer att belysas på bloggen framöver. Sist i inlägget vill jag särskilt framhålla två fina artiklar från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ledsagning är enligt Stockholm stads hemsida ”till för dig som på grund av din funktionsnedsättning behöver hjälp för att delta i fritids- och kulturaktiviteter. Syftet är att göra det möjligt att till exempel träffa vänner, delta i kultur- och föreningsliv och utöva sportaktiviteter. Ledsagning kan beviljas oavsett din ålder. På Malmö stads hemsida står; ”Du som på grund av funktionshinder eller andra skäl möter svårigheter i vardagen, eller äldre personer som behöver hjälp med att delta i aktiviteter utanför hemmet kan beviljas ledsagning. Ledsagarservice ska fungerar som ett personligt stöd för dig. Du kan beviljas ledsagning ett par timmar för att till exempel; ta dig till eller delta i aktiviteter, åka till behandlingar, gå promenader, besöka anhöriga eller vänner. Ledsagning kan även beviljas vid ett specifikt tillfälle, till exempel utflykter och resor.”

Ett par korta men ändå fördjupande fakta om LSS-insatser visar att från år 1999 har det totala antalet personer som uppburit LSS-insatser stigit från 44 224 st (1 juni) till (ca) 72 900 år 2017 st (1 oktober). Under samma tidsperiod har antalet personer som uppburit Ledsagarservice (samtliga personkretsar) stigit från 7 384 st till 7 701 st, med en högsta notering på 9 663 st år 2007 (1 oktober). Den som undrar hur ledsagningstrenden ser ut för just synskadade, får nöja sig med siffrorna för personer som uppbär ledsagarservice och avgränsa till Personkrets 3. Den siffran har under samma tidsperiod dalat från 2 931 st till 1 319 st. Siffrorna återfinns i exceltabellerna på Socialstyrelsens hemsida.

Avslutningsvis vill jag som sagt framhålla två kärnfullt formulerade artiklar från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Som Funktionsrätt Sverige skriver i sin guide till konventionen har varken kommuner eller domstolar uppmärksammat konventionen ännu (ratificerad av Sverige år 2008), men den som väntar på något gott…

Artikel 19 Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bland annat genom att säkerställa att:

a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt

c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.

Artikel 24 Utbildning

1. Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning.

För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på

a) full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,

b) utveckling av personlighet, begåvning och kreativitet hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla möjligheter, samt

c) att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.

2. För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att

a) personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,

b) personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,

c) skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,

d) personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt

e) ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.

3. Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bland annat för att:

a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, alternativa och kompletterande former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,

b) underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt

c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling.

4. För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer.

Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga alternativa och kompletterande former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.

5. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på lika villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.

 

Text: Dennis Ivarsson