En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

När allt klumpas ihop till assistans

och allt annat än extremfallen försvinner från det allmännas medvetande

Läs debattartikeln i Dagens samhälle om en rättsutveckling som har gjort att personer med grav synskada, blinda och dövblinda, i praktiken inte längre har kvar några rättigheter enligt LSS. Allt om LSS handlar i dagens debatt och samhälle om assistans, tyvärr gäller det också den snart färdigställda LSS-utredningen. Jag blir arg och uppgiven när inte ens en tidning som ska publicera en debattartikel i ämnet känner till skillnaden mellan begreppen ledsagarservice, LSS och assistans. Man kan tycka att det är en liten detalj, men tidningens felaktigt (om än spontant) satta rubrik (läs följande länk), visar på den allmänna okunskapen.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/synskadade-ska-ocksa-ha-ratt-till-assistans-24048

Läs gärna bloggens första inlägg om olika kommuners fina – numera direkt felaktiga -beskrivningar av ledsagarservice och för vilka ändamål sådan beviljas. Jämför sedan med debattartikeln som bland annat innehåller följande stycken om rättstillämpningens beklämmande utveckling och konsekvenser.

”En undersökning från 2017 visar att närmare var femte synskadad aldrig är utomhus på egen hand. Ledsagning är oftast en förutsättning för att synskadade ska kunna röra sig som andra. Det handlar om att kunna uträtta ärenden, motionera eller i övrigt delta i samhällslivet.”

\…\

”Enligt Socialstyrelsens kartläggning om vissa LSS-insatser 2015 konstateras att antalet individer som har ledsagarservice i personkrets 3 minskade med 30 procent mellan 2007 och 2014. Vanliga orsaker till att utestänga synskadade från personkretstillhörigheten är att man kan både äta, gå på toaletten och klä sig själv. Därför prövas ofta inte ens behovet av ledsagare då man inte anses tillhöra personkrets 3.”

 

Text: Dennis Ivarsson