En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

Jordskredsseger för blindas rätt till LSS-ledsagning i förvaltningsrätten och stora frågetecken kring hur utredningen i Kävlinge egentligen har skötts!

Det ansågs så självklart att tonårstjejen från Kävlinge som varit blind från födseln tillhörde personkrets 3 i LSS, att förvaltningsrätten helt enkelt meddelade ”dom på handlingarna”. Någon muntlig förhandling behövdes inte.

Inlägget innehåller en sammanfattning- och kortare analys av domen med undantag för personliga förhållanden som framgår av intyg och utlåtanden i målet.

Allmänna reaktioner på domen

I Kävlinges lokaltidning sägs att förvaltningsrätten totalsågar kommunens argument om att tonårstjejen klarar sig bra hemma hos sina föräldrar. Enligt min mening är domen ett strålande exempel på hur en personkretsbedömning ska göras för synskadade yngre personer som behöver ledsagning. I domen framkommer också väsentliga frågetecken (se nedan) kring utredningen som borde få Kävlinge kommun att avstå från att överklaga. Eftersom JO tidigare har riktat skarp kritik mot just bristande motiveringar i beslut om LSS, brist på hänsyn till specialistintyg och brist på objektivitet i största allmänhet, anser jag att Kävlinge kommun istället borde ägna tid åt att se över sina utredningsrutiner.

Länk till artikeln i Kävlinge lokaltidning.

Länk till JO:s ämbetsberättelse 2018/19 (PDF) med ett särskilt kapitel om LSS (PDF), där JO ger kommuner allvarlig kritik för att beslut om LSS-insatser har omprövats och tidsbegränsats på ett godtyckligt sätt. JO ger regeringen i uppdrag att se över problemet i lagstiftningen.

Utdrag ur domen jämte egna reflexioner

Bakgrund

X har varit blind sedan födseln och ansågs redan för fyra år sedan tillhöra LSS personkrets 3. Då motiverade förvaltningsrätten sitt beslut enligt följande.

”Av utredningen framgår att X utanför hemmet har stora svårigheter när det gäller förflyttningar. I princip behöver hon någon vid sin sida så fort hon lämnar hemmet. X har även svårt för socialt samspel. Funktionshindret medför vidare uppenbara begränsningar i hennes möjligheter att delta i många av de aktiviteter som barn och ungdomar i hennes ålder ägnar sig åt. Förvaltningsrätten konstaterar således att det av utredningen framgår att X funktionshinder påverkar flera viktiga delar av hennes liv. Det medför svårigheter på en rad områden, både i och utanför hemmet. Rätten gör sammantaget bedömningen att X funktionshinder får anses vara av sådan art och sådan karaktär att det förorsakar henne betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.”

Av Kävlinge kommuns nya utredning framgår med all önskvärd tydlighet, att kommunen inte bryr sig om delaktighet i samhället eller ens aktiviteter utanför hemmet för gravt synskadade och blinda som söker LSS-ledsagning. Förvaltningsrätten sammanfattar utredningen enligt följande.

"X funktionshinder är varaktigt. Det är styrkt att hennes funktionsnedsättning medför svårigheter för henne, främst i samband med att hon vistas i för henne okända miljöer och/eller deltar i nya aktiviteter utanför hemmet. Det ifrågasätts inte att X har ett stöd och hjälpbehov. X stödbehov bedöms dock inte vara av den karaktär och/eller omfattning att hennes funktionsnedsättning bedöms vara stor, ge betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och orsaka omfattande behov av stöd och service. Denna bedömning görs med utgångspunkt i att X fullständigt självständigt klarar att tillgodose den absoluta merparten av sina personliga behov såsom personlig hygien och toalettbesök och att hon med hjälp av utarbetade strategier klarar att klä av och på sig, äta och dricka samt kommunicera med andra. De moment beträffande att tillgodose sina personliga behov som X är i behov av avser aktiviteter som inte inträffar dagligen. Vidare uppstår delar av X stödbehov endast i okända situationer och/eller i för henne okända miljöer."

Kritik mot kommunens bristande objektivitet

Formuleringarna i Kävlinge kommuns nya utredning är tyvärr vanliga i mål om LSS-ledsagning. Ännu sämre är att kommunernas utredningar sällan innehåller några mer ingående bedömningar om personlig utveckling eller möjligheter till full delaktighet i samhället (se om förvaltningsrättens motsatta inställning nedan). X har i sitt överklagande även framfört välriktad kritik mot kommunens bristande objektivitet i utredningen, vilken enligt min mening i korthet går ut på att kommunen inte har fullgjort sina förvaltningsrättsliga skyldigheter enligt officialprincipen. Förvaltningsrätten har sammanfattat X kritik enligt följande

Det har inte skett några förändringar som motiverar att ompröva hennes personkretstillhörighet. Hennes svårigheter har ökat i takt med att hon, likt sina kamrater, har större behov av socialt umgänge och av att engagera sig i aktiviteter utanför hemmet. Hon uppfyller rekvisiten för att tillhöra personkrets enligt LSS. Detta styrks även av intyg av psykolog och synpedagog vid Habiliteringen. Nämnden har dock bortsett från de sakkunnigutlåtanden som givits in. Socialnämndens redovisning av hennes svårigheter är i väsentliga delar inte korrekt. Nämnden har inte på korrekt sätt återgivit vad hon svarade på de frågor som ställdes under bedömningssamtalet. Nämnden har beskrivit hur en vanlig dag för henne ser ut, men har då hållit sig till morgonrutinerna i föräldrahemmet som är väl strukturerade. Hon klarar att borsta tänderna, men kan inte göra sig frukost eller hitta det som behöver packas i skolväskan. Vidare har hon svårigheter i alla miljöer, både kända och okända. Hon ser ingenting. Hon vet inte om ordningen i en tidigare besökt miljö har ändrats så att de minnen hon möjligen har från tidigare besök t.o.m. riskerar att försvåra för henne. Hennes svårigheter i den dagliga livsföringen förminskas konsekvent av nämnden i utredningen.

Länk till guiden Ansök om ledsagning, 3. Svar från kommunen, med förklaringar av kommunens utredningsskyldighet och officialprincipen.

Förvaltningsrättens skäl för avgörandet

Förvaltningsrätten inleder sin bedömning med att redovisa kraven för att ingå i personkrets 3 och även relevanta utdrag ur förarbetena till LSS-lagen som brukar redovisas i alla mål om LSS-ledsagning (se prop. 1992/93:159 s. 55 f. och 168 f.). Därefter redovisas olika utlåtanden från specialister. Till skillnad från kommunen anser förvaltningsrätten att utlåtandena har högt bevisvärde. Det mest väsentliga av förvaltningsrättens skäl, kan enligt min mening sammanfattas enligt följande.

Förvaltningsrätten konstaterade redan i sin förra dom att det framgick att X funktionshinder påverkar flera viktiga delar av hennes liv och medför svårigheter på en rad områden, både i och utanför hemmet. Förvaltningsrätten konstaterade vidare att den omständigheten att X på vissa områden klarar sig självständigt i en av föräldrarna tillrättalagd miljö, inte ska beaktas vid bedömningen av hennes svårigheter i den dagliga livsföringen. Detsamma gäller X svårigheter i skolan som ska bedömas utan beaktande av aktuella insatser i form av elevassistans och tekniska hjälpmedel.

I takt med X stigande ålder och omgivningens ökade krav har behovet av ledsagning och syntolkning i vardagen ökat. Efter hand har det därför också blivit allt mer uppenbart att funktionshindret medför begränsningar i hennes möjligheter att delta i många av de aktiviteter som ungdomar i hennes ålder ägnar sig åt. X är nu 16 år gammal och har behov av att kunna röra sig i samhället, delta i sociala sammanhang, träna och delta i fritidsaktiviteter utan föräldrarnas närvaro. Hennes funktionshinder har lett till social osäkerhet, känsla av social isolering och utanförskap samt härtill kopplade depressioner. Det kan konstateras att X funktionshinder medför svårigheter på en rad områden och påverkar flera viktiga delar av hennes liv.

Vilket beviskrav tillämpas?

I svensk förvaltningsrätt är huvudregeln att den som ansöker om en förmån, i detta fall rättigheten ledsagning enligt LSS-lagen, måste göra sina behov "sannolika”. I detta fall har X bevisat att hon har rätt till LSS-ledsagning, med andra ord har hon uppnått beviskravet för att tillhöra personkrets 3 i LSS-lagen. Förvaltningsrättens sammanfattande slutsats nedan innehåller en annan formulering, som dock inte ligger långt från beviskravet sannolikt.

”Enligt förvaltningsrättens mening ger utredningen i målet stöd för att X funktionshinder är stort och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och ett omfattande behov av stöd eller service. Rätten finner därför, liksom vid sin föregående prövning av den aktuella frågan, att X uppfyller alla de krav som ställs upp i 1 § 3 LSS och därmed tillhör lagens personkrets. Det ankommer i första hand på Socialnämnden i Kävlinge kommun att pröva om förutsättningarna för att bevilja X den sökta insatsen ledsagarservice enligt 9 § 3 LSS är uppfyllda. Handlingarna i målet ska därför lämnas åter till nämnden för ställningstagande i denna fråga.”

Därför vill jag uppmuntra alla som behöver ledsagning enligt LSS på grund av sin synskada att ansöka. Kom ihåg att det ska räcka med att utredningen ”ger stöd för”, eller med  andra ord att det räcker att du gör det sannolikt att du har stora svårigheter och behov på grund av din synnedsättning. Då kanske det känns lite lättare att uppbåda tillräckligt med energi för att svara på handläggarens många personliga frågor.