En man blir ledsagad av en kvinna i gatumiljö.

Vem anses gravt synskadad i Sverige ur ett juridiskt perspektiv?

Frågan kan ses i ljuset av att bland annat amerikansk lagstiftning innehåller en definition av ”Legally blind”, en definition som utgår både från synskärpa och vidvinkelseende.

Inlägget innehåller ett par stycken med mitt svar på frågan, ett perspektiv på definitionen av ”Blind” som anges i Socialförsäkringsbalken i anslutning till handikappersättning och slutligen utdrag ur FÖD 1988:1 om ”Ledsyn”, jämte en ny kammarrättsdom om handikappersättning

Nedan följer det närmaste ett svar på vem som anses gravt synskadad jag kan åstadkomma, i alla fall utifrån svensk lagstiftning och praxis. I Socialförsäkringsbalken finns en definition av ”Blind”, närmare bestämt är det en ordförklaring av begreppet "blind", som i vart fall gäller för handikappersättningen. Den slutsats jag drar utifrån paragrafen, tillhörande lagkommentar (se nedan) och rättsfallet från 1988, är att begreppen ”gravt synskadad” och ”saknar ledsyn” beskriver samma art och grad av synnedsättning.

Den som ser så pass dåligt, dvs. saknar ledsyn eller som är gravt synskadad, anses åtminstone enligt 50 kap. 2 § Socialförsäkringsbalken (se nedan) också vara ”blind” ur ett juridiskt perspektiv. Av exempelvis 1 och 4 §§ i samma kapitel samma balk framgår att enbart begreppen ”Blind” och gravt hörselskadad” finns kvar på den juridiska kartan över socialförsäkringsförmåner i Sverige. Några andra lagar där art och grad av syn(nedsättning) är av lika stor betydelse finns inte. Exempelvis avgörs rätten till färdtjänst enligt 7 § färdtjänstlagen genom en prövning av om ”dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.”

Hittills verkar domstolsavgöranden om art och grad av synnedsättning endast ha förekommit i fråga om handikappersättning (numera merkostnadsersättning). Då har ingående resonemang förts just om huruvida personen har saknat ledsyn. Ledsyn finns såvitt jag har kunnat hitta bara beskrivet och bedömt av domstol i rättsfallet från 1988, (FÖD 1988:1), från Försäkringsöverdomstolen. Det var tydligen från den tiden när domstolarna tog in sakkunniga när de kände att de var osäkra på något (se nedan).

Mitt korta svar på den inledande frågan är att legally blind närmast motsvaras av definitionerna i svensk rätt av vem som anses vara blind, vilket alla som saknar ledsyn anses vara, i de sammanhang när det är aktuellt att bedöma. Som sagt så kan jag inte se annat än att den som påstår sig vara gravt synskada skulle komma att bedömas efter liknande kriterier som den som påstår sig sakna ledsyn i svenska domstolar.

Enligt min mening är detta intressant även för bedömningen av om gravt synskadade tillhör personkrets 3 i LSS. Som bekant sägs klart och tydligt i propositionen till LSS-lagen att personer som kan komma in i personkrets 3 exempelvis är personer med grav synskada. Det ligger underförstått i en sådan skrivning att även personer som helt saknar syn omfattas.

Eftersom det varken då eller nu finns några andra domstolsavgöranden eller legala definitioner av ”grav synskada” eller ”blind”, borde domstolarna utgå från att den som saknar ledsyn och ansöker om ledsagning enligt LSS, också har samma behov som om personen inte ser alls. I vart fall avseende utomhusmiljöer som innebär svårigheter som beskrivs bra i avgörandet från 1988. Kammarrättsdomen sist i inlägget är också bra eftersom domstolen tydligt skriver att den sökande bara behöver ”göra det sannolikt”. Att bara behöva ”göra det sannolikt” är ett beviskrav som också borde gälla för bedömningen av personkretstillhörighet i LSS, dvs. att den som ansöker bara borde behöva göra det sannolikt att synnedsättningen medför betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Mer om detta i ett senare blogginlägg.

 

Socialförsäkringsbalken, 50 kap.

”Definitioner och förklaringar

Blind

50 kap. 2 §

När det gäller handikappersättning ska en person anses blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

 

Lagkommentar

I lagkommentaren (Socialförsäkringsbalken 2 uppl. 2015) skriver författarna Lars-Göran Hessmark, Peder Liljeqvist och Anna-Karin Lundin m.fl. följande korta stycke;

”I paragrafen definieras begreppet blind. Det är samma definition som fanns i de äldre bestämmelserna i AFL och HVL. I FÖD 1988:1 behandlas begreppet ledsyn. Särskilda regler om blindas rätt till handikappersättning finns i 7 §.”

I rättsfallet finns följande förklaring av begreppet ledsyn;

FÖD 1988:1 - Fråga i mål om handikappersättning om innebörden av begreppet ledsyn.

Försäkringsöverdomstolen inhämtade utlåtande från sin sakkunnige på ögonsjukdomarnas område, professorn Lennart Berggren, Uppsala, som anförde:

Vad beträffar begreppet ledsyn skall man enligt min bedömning inte enbart ta hänsyn till synskärpa och synfält var för sig utan väga samman samtliga synnedsättande faktorer till en totalbedömning av synförmågan. Den traditionella uppfattningen av begreppet ledsyn avser en förmåga att kunna vägleda sig i främmande omgivning. Jag anser den definitionen alltför snäv, då den inte tar hänsyn till situationen i ett modernt samhälle. Främmande miljö är för de flesta människor också en trafikerad miljö. Det räcker således inte att man kan vägleda sig. Man måste också kunna orientera sig relativt snabbt, dvs åtminstone så fort att fara för egen säkerhet inte uppkommer.

Begreppet ledsyn

Det kan fortfarande ibland råda en viss osäkerhet om hur man i det individuella fallet skall avgöra om ledsyn föreligger eller inte. Huvudvikten vid en bedömning av ledsyn bör mer baseras på en bedömning hur individen kan utnyttja sina synrester än att bestämma graden av synskada från allmänt begrepp för den enskilde individens totala synförmåga. I synförmågan ingår som de viktigaste faktorerna dels synskärpa, dvs förmågan att se och tyda detaljer, dels synfält, dvs det rumsområde som ögat eller ögonen tillsammans omfattar. Synfältet är väsentligt för orienteringsförmågan, men ger mycket dålig detaljsyn. Andra faktorer som kan spela roll vid en bedömning av synhandikapp är förmågan till samsyn för de två ögonen, graden av bländningskänslighet och förmågan till skymningsseende.

Synskärpa. Det finns varierande uppfattningar i olika länder var gränsen för ledsyn bör vara beträffande synskärpa. Den lägsta gränsen för synskärpa varierar mellan 0,1 ‐ fingerräkning 2,0 meter, dvs 0,1 ‐ ca 0,05. I Sverige är gränsen i allmänhet omkring 0,05. En förmåga till gott detaljseende är inte nödvändig för att kunna vägleda sig. Även om man inte kan läsa exempelvis vad som står på skyltar kan således ledsyn föreligga. Stark nedsättning av synskärpan leder dock alltid till olägenheter för den synhandikappade. Om man inte ser att läsa skyltar måste man fråga, och det tar längre tid att få kunskap om den yttre miljön. Man drabbas också av ökade levnadsomkostnader. Den synskadade måste ofta anlita taxi istället för kommunala transportmedel. Kan man inte se att läsa varuetiketter kan man inte heller jämföra priser eller utnyttja rabattpriser i affärer.

Synfält. Det normala synfältet omfattar 180° för båda ögonen tillsammans och ca 150° för ett öga. Gränsen för ledsyn beträffande synfältet varierar i olika länder och anses föreligga vid ett sammanlagt synfält som omfattar 20° ‐ 10°. En ytterligare precisering är nödvändig, eftersom det inte framgår vad som menas med ett synfält av 10°. En tvådimensionell projektion på ett papper av det tredimensionella synfältet anger omfånget för olika ljusstimuli i "cirklar" av olika radier, s k isoptrar. Ett 10° synfält betyder i det språkbruk som används av ögonläkare ett synfält med en radie som är = 10°. Synfältet i mer egentlig mening skulle emellertid kunna innebära det dubbla = 20° = diametern. För att undvika ofta förekommande missförstånd är det viktigt att påpeka att ett 10° synfält bör vara ett synfält med radien 10°, dvs 10° isopter. En person som har ett sammanlagt synfält av båda ögonen som understiger 10° saknar ledsyn. Ett dåligt synfält men med god synskärpa är i allmänhet ett betydligt större handikapp än det motsatta förhållandet, dvs ett bra synfält och en dålig synskärpa.

Samsyn. Med samsyn menas förmågan till samordning av båda ögonen till ett samtidigt gemensamt enkelseende. Vid exempelvis en nedsättning av såväl synskärpa som synfält är det vanligt, särskilt när nedsättningen är olika på de båda ögonen, att man förlorar förmågan till samsyn, och att synhandikappet leder till ett besvärande dubbelseende, som ytterligare försvårar patientens förmåga att vägleda sig.

Ökad bländningskänslighet och minskat skymningsseende är ytterligare faktorer som negativt kan påverka den totala synförmågan.

Mer än en synnedsättande faktor. I anvisningarna för en bedömning av ledsyn anges minsta numeriska värde för synskärpa och synfält var för sig. Det saknas regler för hur synhandikappet skall bedömas om det föreligger flera synnedsättande faktorer, exempelvis om såväl synskärpa som synfält är reducerade. En dålig synskärpa såväl som ett dåligt synfält är i praktiken vanligt förekommande synhandikapp. Det är viktigt att man vid bedömningen av ett synhandikapp tar hänsyn till om det eventuellt föreligger flera faktorer som nedsätter synförmågan.

Förlust av ledsyn innebär att individen inte kan vägleda sig i främmande omgivning. Avsaknad av ledsyn kan föreligga på det ena ögat eller på båda ögonen. Om ett öga har ledsyn och det andra saknar ledsyn innebär det i allmänhet att individen har ledsyn. Undantag föreligger, exempelvis om samtidigt seende med båda ögonen leder till dubbelseende. Med en individs synskärpa menas i allmänhet synskärpan på det bästa ögat. Begreppet ledsyn skall avse en totalbedömning och skall exempelvis inte enbart gälla synskärpa eller synfält var för sig. Föreligger flera synnedsättande faktorer måste en individuell bedömning göras och numeriska minimigränser är då inte användbara. En oförmåga att vägleda sig i främmande omgivning innebär att man skall bortse från om individen kan orientera sig i välbekanta miljöer. Man bör dock även ta hänsyn till vilken tid som fordras för orientering. Även med små synrester kan man vägleda sig exempelvis på en föga trafikerad främmande plats där tidsaspekten inte spelar någon roll. Helt annorlunda är det för samma person att orientera sig och klara sig i en trafikerad miljö som inte tillåter ett "sökande" efter orienteringspunkter. Ledsyn bör endast föreligga om man kan orientera sig i främmande omgivning så pass snabbt att fara för egen säkerhet inte uppkommer.

 

Kammarrättsdom från 2018 avseende handikappersättning som refererar till FÖD 1988:1

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att … inte har gjort sannolikt att … på grund av funktionsnedsättning har ett omfattande hjälpbehov i den dagliga livsföringen eller att … har betydande merkostnader. Hjälpbehovet och merkostnaderna kan varken var för sig eller tillsammans medföra rätt till handikappersättning.

Frågan är då om … ska beviljas handikappersättning på grund av att … är blind. När det gäller handikappersättning ska en person anses blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

I Försäkringsöverdomstolens avgörande FÖD 1988:1 har det uttalats bl.a. följande. En bedömning av ledsyn bör baseras på en bedömning av hur en person kan utnyttja sina synrester. I synförmågan ingår som viktigaste faktorer synskärpa och synfält. Andra faktorer som kan spela roll vid bedömningen är förmågan till samsyn för de två ögonen, graden av bländningskänslighet och förmågan till skymningsseende. Föreligger flera synnedsättande faktorer måste en individuell bedömning göras och numeriska minimigränser är då inte användbara. Ledsyn bör endast anses föreligga om man kan orientera sig i främmande omgivning så pass snabbt att fara för egen säkerhet inte uppkommer.

I två läkarutlåtanden, daterade 14 juli 2015 och 29 april 2016, utfärdade av överläkare på S:t Eriks Ögonsjukhus anges bl.a. följande. … saknar ledsyn. … har nedsatt synskärpa, synfältspåverkan, saknar mörkerseende och är bländningskänslig. … kan inte tillräckligt snabbt orientera sig i en trafikerad miljö utan fara för sin säkerhet och kan inte utnyttja sina synrester.

Genom de inlämnade läkarutlåtandena har … gjort sannolikt att … saknar ledsyn. … har därför rätt till handikappersättning. Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till

förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden. Då … ansökt om handikappersättning i maj 2016 ska överklagandet bifallas på så sätt att … har rätt till sådan ersättning från november 2015. Det är Försäkringskassan som ska besluta om handikappersättningens storlek.