Rättighetsprojektet logotype

Ingen ”ledsyn” i svenska kammarrätter

Kommentarer om oförståelsen för praktiska vardagssvårigheter för den som saknar ledsyn - 18 kammarrättsdomar rörande LSS, färdtjänst och handikappersättning m.m.

Blogginlägget innehåller kommentarer till 18 olika kammarrättsdomar för att visa hur tokigt och direkt missvisande begreppet ”ledsyn” har använts i svenska kammarrätter på senare år. Domarna är ordnade i bokstavsordning efter rättsområde, t.ex. färdtjänst och LSS, med den senaste domen först. Varje dom har fått ett påhittat nummer och domstolarnas riktiga målnummer finns under rubriken Målnummer m.m. sist i inlägget. Utdrag ur kammarrätternas- och förvaltningsrätternas domskäl, finns av utrymmesskäl endast med i word-dokumentet med hela blogginlägget. Ladda ner word-dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx via denna länk.

Undersökningen har gjorts genom att söka på begreppet ”ledsyn” i rättsdatabasen ”Juno” den 20 februari 2020. Av totalt 54 kammarrättsdomar har jag valt ut de mest aktuella från senare tid. Eftersom antalet meddelade domar varierar för varje område, har avgränsning mot äldre domar som inte har tagits med gjorts helt godtyckligt.

Slutsatsen av undersökningen är i korthet att en person med stor erfarenhet av olika synnedsättningar, alltid bör delta i sådana bedömningar för att undvika missvisande formuleringar som inte stämmer överens med verklighetens svårigheter för personer som saknar ledsyn.

Ämnesområden

  • Assistansersättning
  • Bistånd enligt socialtjänstlagen
  • Bostadsanpassningsbidrag
  • Färdtjänst
  • Handikappersättning
  • Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
  • Sjukpenning

 

ASSISTANSERSÄTTNING

Dom nr 8, 2016-09-16

Kommentar

Här biföll kammarrätten ett utökat antal assistanstimmar. Kammarrätten skriver att X i optimal belysning utan bländning har en minimal synrest av låg kvalitet rakt fram, samtidigt som X anses sakna ledsyn. Detta är en märklig formulering - man undrar vad ”god kvalitet” innebär för denna ”minimala synrest”. Min mening är att uttrycket ”god kvalitet” är helt missvisande i det här sammanhanget – ett mer medicinskt uttryck borde ha valts. Kammarrättens motivering tillhör i och för sig en av de bättre i sitt slag, dock  bör exempel utifrån ”optimala förhållanden” såsom kammarrätten väljer, aldrig användas. I ett mål där behoven ska bedömas enligt LSS-lagen, ska bedömningen aldrig utgå från en ”tillrättalagd miljö” (se RÅ 2001 ref. 33).

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

BISTÅND ENLIGT SOCIALTJÄNSTLAGEN

Dom 3, 2019-09-17

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om fler ledsagartimmar, som det får förstås bland annat därför att den sökande inte besvarade vissa uppgifter om varför beviljad ledsagning hade använts så pass lite under en period. Att inte bemöta uppgifter som kommunen lägger fram är olyckligt och bör definitivt undvikas i största möjliga utsträckning. Såsom framgår av förvaltningsrättens dom så saknar den sökande ledsyn. Att kammarrätten inte nämner detta i samband med bedömningen av den sökandes behov och i förhållande till skäliga levnadsvillkor, som summeras i några korta meningar,  är konstigt.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 9, 2015-12-09

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om fler ledsagartimmar. Kammarrätten väljer att använda begreppet gravt synskadad, medan förvaltningsrätten väljer att beskriva den sökandes synskada så att X saknar ledsyn. Att använda olika begrepp bidrar på ett helt onödigt sätt till risken för att domarna i de olika instanserna bedömer själva graden eller arten, eller synnedsättningen i övrigt på olika sätt. Som framgår av både kammarrättens- och förvaltningsrättens domar behöver X ledsagning vid aktiviteter. Att som kammarrätten skriva att X ”kan orientera sig i sin närmiljö” är direkt missvisande. Man kan inte orientera sig i sin närmiljö om man är gravt synskadad/saknar ledsyn. Det vore kanske en helt annan sak om kammarrätten hade valt att skriva ”hemmiljö” – närmiljö däremot, är något helt annat.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

BOSTADSANPASSNINGSBIDRAG

Dom nr 28, 2017-06-28

Kommentar

Här avslog kammarrätten bostadsanpassningsbidrag för tvättmaskin eftersom en sådan inte anses tillhöra fasta inventarier i en lägenhet. Kammarrättens sätt att blanda uttryck som ”nedsatt synförmåga” och att X ”i det närmaste saknar ledsyn” leder lätt till stora missförstånd. Till att börja med är det olyckligt att ge sig in på en gränsdragning av ”ledsyn”. Antingen saknar X ledsyn, eller inte. För det andra är det så stor skillnad på någon som i ”det närmaste saknar ledsyn” och en person som har nedsatt synförmåga, att de olika uttrycken inte bör användas tillsammans. Att inleda en beskrivning genom att säga att X har en synskada, som ett slags uppvärmning för att sedan komma fram till att X ”i det närmaste saknar ledsyn”, är bara missvisande och till nackdel för den sökande X.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

FÄRDTJÄNST

Dom nr 1, 2019-11-18

Kommentar

Här beviljade kammarrätten färdtjänst, trots att nya intyg inkom först till prövningen i kammarrätten. Att det går att komplettera en ansökan på detta sätt och att nästa domstol ska beakta även nya intyg och uppgifter, är en viktigt förvaltningsrättslig princip som gäller även i mål om exempelvis LSS-ledsagning. Av förvaltningsrättens dom framgår att ögonläkaren tydligen har skrivit ett intyg där det står att X har en grav synnedsättning, men att han har ledsyn. Att skriva så är väldigt olyckligt och det är en felaktig användning av begreppen - grav synnedsättning är i princip samma sak som att sakna ledsyn. Begreppen bör med andra ord användas för att beskriva ungefär samma art och grad av synskada.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 19, 2019-10-04

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om färdtjänst. Kammarrätten ger ingen som helst motivering till varför den sökande, som saknar ledsyn, inte anses ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Förvaltningsrätten gjorde en motsatt bedömning, med en betydligt mer utförlig motivering. När kammarrätten skriver att ”utredningen inte ger stöd för”, är det ungefär samma sak som att skriva att den sökande inte har gjort sina svårigheter ”sannolika”. Att skriva som kammarrätten, att det inte är sannolikt att en person som saknar ledsyn, inte har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand, utan närmare motivering, är inte acceptabelt.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 4, 2018-10-05

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om färdtjänst för en person som lider av en kombination av besvär kopplade till synnedsättning, kognitiva funktioner, hormonbalans, lymfödem samt fysiska och mentala ork. X var tydligen gravt synskadad, men hade ledsyn – en kombination som borde ha förklarats betydligt utförligare för att undvika missförstånd. Kammarrätten anger bland annat att X kan gå 200 meter med en eller två pauser, att ansträngningen att kompensera för sitt synbortfall kan göra att X snabbt måste ta en extra kortisontablett, men att det inte framgår hur ofta. Detta betyder enligt kammarrätten inte att X har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand och i kollektivtrafiken. Att X har ramlat i kollektivtrafiken och utifrån sin problematik löper risk för fler olyckor i kollektivtrafiken såsom förvaltningsrätten skriver, nämns inte över huvud taget i kammarrättens motivering.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 12, 2018-05-29

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om färdtjänst, utan att nämna att den sökande saknar ledsyn, vilket förvaltningsrätten nämnde i sin dom som skäl för att bifalla ansökan om färdtjänst. Kammarrätten har dock i detta fall varit föredömligt tydlig med att det är beviskravet ”sannolikt” som gäller, något som annars brukar vara högst oklart i mål om bland annat färdtjänst och LSS-ledsagning. Kammarrättens motivering till avslag är mycket kort och det är anmärkningsvärt att varken den sökandes ljuskänslighet eller oförmåga att orientera sig har nämnts. Kammarrättens domskäl innehåller inte heller något ställningstagande till om den sökande kan resa på ett säkert sätt i kollektivtrafiken. Domen utelämnar med andra ord så stora delar av utredningen, att kravet på motiveringsskyldighet enligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen inte kan anses uppfyllda.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 20, 2017-03-07

Kommentar

För omväxlings skull var det förvaltningsrättens som avslog och kammarrätten som biföll ansökan om färdtjänst. X har i och för sig fler svårigheter utöver synnedsättningen, det är antagligen därför som kammarrätten inte har gått in i detalj på synnedsättningen, dock tycker jag att följande formuleringar är olyckliga i sin korthet. X anses exempelvis ha en grav synnedsättning men i och för sig ledsyn. Det får i allmänhet antas att den som är gravt synskadad också saknar ledsyn. Om det inte är så bör detta motiveras utförligt, eftersom begreppen är lätta att förväxla. Vidare det alldeles för generellt att skriva som kammarrätten; att X på grund av sin synnedsättning har svårt att ”hitta och trampa rätt”.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 6, 2016-01-11

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om färdtjänst, huvudsakligen därför att ett av läkarintygen visade en synskärpa som enligt WHO klassificeras som ”lätt synnedsättning till måttlig synsvaghet”, på vänstra ögat. Att X är ”närmast helt blind” på högra ögat nämns i förbifarten, men verkar inte ha spelat någon roll eftersom X ju hade ett öga kvar. Kammarrättens motivering saknar som ofta helt resonemang om vilket beviskrav som har tillämpats, alltså vad som i praktiken hade utgjort så pass väsentliga svårigheter att förflytta sig, som skulle krävas för att få rätt till färdtjänst. Förvaltningsrätten presterade däremot en sådan motivering, genom att jämföra med en tidigare kammarrättsdom. Det är även anmärkningsvärt att kammarrätten inte bemöter eller nämner förvaltningsrättens åsikt, det vill säga att det räcker med väsentliga svårigheter under dygnets mörka timmar, för att ha rätt till färdtjänst.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

HANDIKAPPERSÄTTNING

Dom nr 13, 2019-08-30

Kommentar

Här avslog kammarrätten ansökan om handikappersättning för en person som ”knappt” hade ledsyn. Tyvärr bedömde både förvaltningsrätten och kammarrätten att X med hänvisning av läkarintygen, inte kunde anses sakna ledsyn. Kammarrätten och förvaltningsrätten gjorde olika bedömningar i fråga om X rätt till handikappersättning på grund av merkostnader för olika sorters glasögon som krävdes vid olika tillfällen på grund av X varierande synnedsättning. Båda domstolarna skriver däremot tydligt att det saknas underlag avseende de olika sorternas glasögon och kostnadsspecifikation. Tyvärr är domen ett exempel på hur mycket energi som krävs för att bevisa merkostnader till följd av en synnedsättning för att få handikappersättning, om man inte automatiskt har rätt till handikappersättning (numera merkostnadsersättning) därför att man saknar ledsyn och därmed enligt lagen anses vara blind.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 5, 2018-10-04

Kommentar

För omväxlings skull var det förvaltningsrätten som avslog och kammarrätten som biföll ansökan om handikappersättning. Kammarrättens motivering är exemplarisk; Hänvisning görs till tidigare rättsfall och en bevisvärdering görs för att komma fram till om X saknar ledsyn. Kammarrätten är också mycket tydligt med vilket beviskrav som tillämpas, närmare bestämt  att den sökande bara behöver göra det ”sannolikt” att ledsyn saknas. Avseende förvaltningsrättens avslag så är det mycket märkligt att det saknas motivering om varför två läkarintyg avfärdas. Det är också anmärkningsvärt att förvaltningsrätten kort konstaterar att den sökande inte har lyckats visa att ledsyn saknas, när läkarintygen förtydligar raka motsatsen. Vidare anger förvaltningsrätten inte vilket beviskrav som krävs, det vill säga vad som skulle ha krävts för att ha rätt till handikappersättning. Förvaltningsrättens avgörande får ses som ett olycksfall i arbetet, vilket i och för sig är lätt att säga i efterhand med kammarrättens dom som facit.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 17, 2016-11-26

Kommentar

Här biföll kammarrätten ansökan om handikappersättning därför att den sökande gav in ett nytt läkarintyg som ”visade” att ledsyn saknades. Kammarrättens motivering är väldigt kort, vilket antagligen beror på att Försäkringskassan också ändrade uppfattning när det nya läkarintyget gavs in. Man hade önskat att kammarrätten tydligare hade angett vilket beviskrav som tillämpades, se tidigare dom nr 5 där kammarrätten fastslog att den sökande bara behöver göra det ”sannolikt” att ledsyn saknas. Formuleringar i stil med att ”det är utrett” eller att något ”får anses”, är inte några formellt riktiga beviskrav enligt juridisk litteratur. Kammarrätten kunde ha förklarat läkarintygets betydelse lite utförligare genom att även hänvisa till avgörandet FÖD 1988:1 om hur bevisvärdering ska gå till avseende ledsyn (se dom nr 5 från 2018). I förvaltningsrätten åberopades inte avsaknad av ledsyn alls, utan endast praktiska svårigheter i vardagen och ekonomiska svårigheter. Det är ett tydligt exempel på att den som ansöker om en förmån, själv bör känna till ungefär vilka argument som ger rätt till en viss förmån. Den som ansöker om en förmån, kan inte förvänta sig att Försäkringskassan eller förvaltningsrätten självmant ger vägledning om vilka läkarintyg som skulle kunna lämnas in för att få rätt, även om det bör gå till så.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

LAGEN (1993:387) OM STÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE

Dom nr 2, 2019-04-08

Kommentar

Här avslog kammarrätten rätten till LSS-ledsagning eftersom utredningen i målet inte gav ”stöd för att X synskada förorsakar sådana betydande svårigheter i hennes dagliga livsföring och därmed ett omfattande behov av stöd och service som krävs för att hon ska höra till personkretsen enligt 1 § 3 LSS.” Mest väsentligt är att kammarrätten tydligt medvetet väljer att hoppa över en hel rad av de kriterier som ska ingå i bedömningen för LSS-lagens personkrets 3. Utöver personlig hygien, så ska domstolen tydligt ta ställning till följande kriterier i samband med sin bevisvärdering;

  • Mathållning,
  • Kommunikation (t.ex. direkt samtal med andra och telefonering),
  • Förflyttning inomhus eller utomhus,
  • Sysselsättning och nödvändig träning eller behandling.
  • Att kunna göra sig förstådd eller förstå sin ekonomi.
  • Risken att bli isolerad hemma på grund av funktionsnedsättning

(se prop. 1992/93:159 s. 56, Englund & Lindblom, LSS-boken (2018) s. 61.) Detta har inte gjorts.

Vidare har begreppen ledsyn och grav synnedsättning enligt min mening använts på ett olyckligt felaktigt sätt från början. X har i förvaltningsrätten angett att X är gravt synskadad och därför i princip saknar ledsyn. Senare framkommer att X i praktiken är blind. Detta är ett exempel på hur viktigt det är att inte blanda in fler begrepp än nödvändigt. Den som i praktiken är blind, bör enligt min mening skriva att X saknar ledsyn, eller att X är blind. Att förklara mer i detalj är förstås aldrig fel, men det är olyckligt att använda olika varianter av begrepp för att sammanfatta en så pass grav synnedsättning. Förvaltningsrättens variant, att X närmast är totalt blind, är i och för sig inte särskilt medicinsk, dock ganska träffande. Det är anmärkningsvärt att kammarrätten istället väljer att beskriva X som rätt och slätt synskadad, utan att närmare motivera varför man har en annan uppfattning än förvaltningsrätten i denna fråga.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 14, 2017-02-24

Kommentar

Här avslog kammarrätten rätten till LSS-ledsagning med följande argument och slutsatser; ”X behöver till exempel hjälp att gå ärenden utomhus, städa, tvätta, och med att laga mat. Därutöver framgår inte annat än att X, med undantag för viss hjälp med naglar och hår, klarar att sköta sin personliga hygien. Hon klarar även av toalettbesök självständigt, liksom att klä på sig och att kommunicera med andra. Följaktligen klarar hon flera moment i vardagen på egen hand.” Kammarrättens sätt att vända på behovsprövningen, genom att konstatera att X trotsallt klarar ”flera moment i vardagen på egen hand”, går tvärt emot allt som LSS-lagen var tänkt att innebära. Det är konsekvenserna av den enskildes funktionsnedsättning som ska bedömas, inte vad den enskilde trotsallt kan klara av.

Mest väsentligt är att kammarrätten tydligt medvetet väljer att hoppa över en hel rad av de kriterier som ska ingå i bedömningen för LSS-lagens personkrets 3. Utöver personlig hygien, så ska domstolen tydligt ta ställning till följande kriterier i samband med sin bevisvärdering;

  • Kommunikation (t.ex. direkt samtal med andra och telefonering),
  • Förflyttning inomhus eller utomhus,
  • Sysselsättning och nödvändig träning eller behandling.
  • Att kunna göra sig förstådd eller förstå sin ekonomi.
  • Risken att bli isolerad hemma på grund av funktionsnedsättning

(se prop. 1992/93:159 s. 56, Englund & Lindblom, LSS-boken (2018) s. 61.) Detta har inte gjorts.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 25, 2016-06-14

Kommentar

Domstolen ”konstaterar dock att ett övergående behov av stöd och service inte ska inverka på bedömningen av om en person tillhör personkretsen i LSS eller inte (se HFD 2011 ref. 36)”. Med dessa ord avslog kammarrätten ansökan om LSS-ledsagning, för en gravt synskadad person som just förlorat sin make. Det bör tilläggas att om kammarrätten hade läst HFD 2011 ref. 36, så skulle ledamöterna ha vetat att det ”övergående behovet av stöd och service” som berörs i domen, gällde ett barn. Närmare bestämt uttalade HFD att barnets stödbehov, inte kunde ingå i bedömning av förälderns personkretstillhörighet. För min del anser jag att en person som just har förlorat sin make, har ett ganska stort behov av stöd eller service. Kammarrätten borde istället ha bedömt X svårigheter till följd av synskadan.

Kammarrätten vänder inte ens på behovsprövningen (se kommentarer till andra domar om LSS-ledsagning). Den tar inte heller ställning till någon av X svårigheter som trotsallt har redovisats.

Liksom i andra domar om LSS-ledsagning väljer kammarrätten medvetet att hoppa över en hel rad av de kriterier som ska ingå i bedömningen för LSS-lagens personkrets 3. Utöver personlig hygien, så ska domstolen tydligt ta ställning till följande kriterier i samband med sin bevisvärdering;

  • Kommunikation (t.ex. direkt samtal med andra och telefonering),
  • Förflyttning inomhus eller utomhus,
  • Sysselsättning och nödvändig träning eller behandling.
  • Att kunna göra sig förstådd eller förstå sin ekonomi.
  • Risken att bli isolerad hemma på grund av funktionsnedsättning

(se prop. 1992/93:159 s. 56, Englund & Lindblom, LSS-boken (2018) s. 61.) Detta har inte gjorts.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Dom nr 7, 2014-03-24

Kommentar

Här avslog kammarrätten både assistans och ledsagarservice, genom att fastställa förvaltningsrättens dom och motivering. Den skiljaktiga domaren Patricia Schömer har skrivit en utförlig och gripande motivering till varför hon anser att den sökande X har betydande svårigheter i sin dagliga livsföring och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. X är gravt synskadad, helt döv och har dessutom komplicerad psykisk problematik. X var tidigare beviljad 70 timmars assistans i månaden. Kammarrättens- och förvaltningsrättens domar är så fel och visar prov på så stor oförståelse för svårigheterna i vardagen för en person med X funktionshinder, att det inte är någon mening med att peka ut enstaka brister. Se kommentarerna till övriga tre domar rörande LSS för synpunkter på vilka ställningstaganden som bör göras.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

SJUKPENNING

Dom nr 22, 2016-07-01

Kommentar

En klockren motivering från kammarrätten som här biföll sjukpenning för X, vars syn hade försämrats så mycket att ledsynen hade försvunnit. Det är också tydligt från kammarrättens sida att nya undersökningar och intyg alltid ska beaktas, även om de har gjorts efter att Försäkringskassan fattade beslutet.

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx.

Målnummer m.m.

Dom nr 1, 2019-11-18, mål nr 6480-19, Stockholms kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 2, 2019-04-08, mål nr 3761-18, Jönköpings kammarrätt,  LSS

Dom nr 3, 2019-09-17, mål nr 2218-19, Stockholms kammarrätt, Bistånd enligt socialtjänstlagen.

Dom nr 4, 2018-10-05, mål nr 4451-18, Stockholms kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 5, 2018-10-04, mål nr 7360-17, Stockholms kammarrätt, handikappersättning.

Dom nr 6, 2016-01-11, mål nr 5278-15, Göteborg kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 7, 2014-03-24, mål nr 3759-13, Stockholms kammarrätt, LSS.

Dom nr 8, 2016-09-16, mål nr 9192-15, Stockholms kammarrätt, assistansersättning.

Dom nr 9, 2015-12-09, mål nr 7395-15, Stockholms kammarrätt, Bistånd enligt socialtjänstlagen.

Dom nr 12, 2018-05-29, mål nr 2012-18, Stockholm kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 13, 2019-08-30, mål nr 2380-19, Göteborgs kammarrätt, handikappersättning.

Dom nr 14, 2017-02-24, mål nr 4286-16, Göteborgs kammarrätt, LSS.

Dom nr 17, 2016-11-26, mål nr 54-16, Stockholms kammarrätt, handikappersättning.

Dom nr 19, 2019-10-04, mål nr 1672-19, Stockholms kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 20, 2017-03-07, mål nr 7099-16, Stockholms kammarrätt, färdtjänst.

Dom nr 22, 2016-07-01, mål nr 7191-15, Stockholms kammarrätt, sjukpenning.

Dom nr 25, 2016-06-14, mål nr 8764-15, Stockholms kammarrätt, LSS.

Dom nr 28, 2017-06-28, mål nr 1260-17, Göteborgs kammarrätt, bostadsanpassningsbidrag.

 

Läs utdrag ur domen i dokumentet Ingen ledsyn i svenska kammarrätter.docx