En vuxen och ett barn i full hockeymundering står på isen och ler in i kameran.
Hampus Wännerdahl spelade tillsammans med sonen Alvin. Syntolkning: Far och son står på isen. De är klädda i full hockey-mundering, allt i Sveriges färger: blått och gult. 

Ishockey och fotboll - sporterna som vill växa

Från att personer med synnedsättning har varit hänvisade till individuella sporter eller ”synskadeidrotter” som goalball och showdown finns nu möjlighet att utöva både fotboll och ishockey på ett anpassat vis. Håller vi på att bevittna ett trendbrott? text: Caroline Gollungberg

I september hölls den första ishockeyträningen för synskadade i Sverige. Sporten finns redan på flera platser i världen, däribland Finland och Kanada. Initiativtagaren i Sverige Lukas Jakubov har ögonsjukdomen Lhon och fick idén förra året när hans son började spela ishockey.

– Jag ville undersöka om det är möjligt att spela hockey med synskada och hamnade på Canadian Blind Hockeys webbplats. Sedan hörde jag av mig till Svenska ishockeyförbundet och några olika klubbar, men det visade sig att det inte fanns några hockeyträningar för synskadade i Sverige.

Detta resulterade i att han ville bidra själv. Han började ringa runt till etablerade klubbar och föreningar i andra länder för att ta reda på hur de hade gått tillväga. När han kom i kontakt med Kanada, där hockeyn är lite av en nationalsport, fick han reda på att ordföranden för Kanadas Lhon-förening hade varit hockeyspelare inom NHL innan han fick sin synnedsättning. 

– Han är en av dem som har startat upp dagens hockey för synskadade. Han är även en av dem som spelar regelbundet och är med i landslaget. För de har ett landslag.

Lukas var otålig att komma igång, men det var inte bara att boka in en träning. Förutom att skaffa deltagare, isrink och utrustning behövde Lukas få tag i en speciell sorts puck, som är sju gånger så stor som en vanlig puck och låter genom inbyggda kulor. Jakten på denna puck tog honom till Finland, där han fick möjlighet att för första gången prova på sporten själv.

– Det var jätteroligt. Det var en häftig sak att få uppleva att kunna spela hockey trots att man ser dåligt.

På plan måste målvakten vara blind eller använda ögonbindel eftersom målet ska skyddas endast med hjälp av hörseln. Utespelarna får däremot ha olika grad av syn. Sporten funkar i mångt och mycket precis som vanlig ishockey och planen och målet har samma storlek och form. Det som skiljer sig mest är den speciella pucken. När den stannar slutar den att låta. Därför används seende domare och tränare för att putta till pucken.

– Det är lite historiskt att Sverige den 18 september blev det sjätte landet som började med ett Blind hockey-program. Nu är vi med i kampen för att utveckla sporten på internationell nivå, säger Lukas Jakubov.

Utövare i Finland är glada över att Sverige håller på att komma igång med sporten, för då har de ett land i närheten att möta. Den exekutive direktören för Canadian Blind Hockey är även han intresserad av Lukas vision om att etablera sporten i Sverige.

– Han blev jätteglad för att det fanns en vilja att starta det här. Deras mål är att fler länder ska spela blindhockey, för då kommer målgruppen bli större. Så småningom kommer sporten kanske ha egna världsmästerskap eller vara en del av Paralympics.

Enligt Lukas är det nu bara att fortsätta leta upp deltagare och ett fast ställe att träna på. Om han lyckas få till träningar mellan en och två gånger i månaden tror han att Sverige kan vara redo att möta Finland redan säsongen 2021–2022. Drömmen är att sporten sedan ska spridas vidare i Sverige och så småningom skapa möten med kanadensarna, finnarna, engelsmännen och kanske ryssarna. För Lukas finns det ett kärnvärde som gör det värt att fortsätta.

– De som ser dåligt kan bevisa för sig själva att de kan, säger han.

Spelare från hela Sverige framför målet vid 5-a-side höstsamlingen i Bagarmossen 2019. Foto: Jonas Lindkvist

Det är inte första gången en normativ sport med anpassningar för personer med synnedsättning etableras i Sverige. Mark Blake, tränare för five-a-side-laget MIK Sound, började fundera på hur han skulle tillgängliggöra fotbollen redan 2014.

– Det var en inspiration från Sportspegeln på SVT. Jag såg en spelare i Brasilien som visade att det går att spela fotboll om man inte ser och jag tyckte att det var så inspirerande. Jag tänkte att vi borde kunna göra det i Sverige också. 

Mark hade ingen kontakt med synskadevärlden, men hade precis startat ett företag med fokus på social hållbarhet. Ett av hans uppdrag var ett samhällsprojekt i Axelsberg i Stockholm. Mälarhöjdens IK (MIK) Fotboll ville inte att platsen skulle bebyggas med bostäder och Mark hade fått uppdraget. 

– En del av mitt jobb var att säkra finansiering för att bevara den här platsen för idrotts-
ändamål, eftersom det är väldigt attraktiv mark för bostads-
bygge. Det var ett arbete för att göra idrotten och en idrottsplats mer tillgänglig för alla.

Sporten har utvecklats mycket sedan MIK Sounds första, försiktiga träningar. I dag har klubben formellt 22 vuxna och 17 juniora medlemmar samt Skandinaviens enda formella five-a-side-plan vid Hägerstensåsens bollplan i Stockholm. Det är det engelska landslagets andrasarg som MIK Sound kunde köpa med hjälp av Allmänna arvsfonden. 

Förutom ett tidigt samarbete med både Synskadades Riksförbund och Parasport Sverige har nytt stöd inkommit från Arvsfonden. Från och med juli i år arbetar MIK med ett arvsfonds-
projekt som ska resultera i att five-a-side-fotboll etableras på minst tre nya orter i Sverige.

– Nu undersöker vi var det finns intresserade spelare och intressanta organisationer som vill vara med på den här resan. Barn, unga och vuxna med synnedsättning har förstått att det går att spela fotboll utan att det behöver vara livsfarligt. Nu ska vi utveckla fler orter.

Robert Lindblom har spelat fotboll med seende sedan han var fem år, vilket har fungerat bra eftersom han ser ungefär 20 procent. Nu är han en av spelarna i MIK Sound.

– Jag gillar båda sporterna. Båda har sina för- och nackdelar och båda är ju fotboll. Jag gillar five-a-side för att alla har samma förutsättningar. Det är väldigt rättvist, säger han.

Robert hade nytta av vissa saker från den vanliga fotbollen, som bollkontroll. Andra saker, som att använda ögonbindel, hörsel och känsel som sina främsta redskap, var däremot helt nytt. För honom betyder sporten mycket. Dels är det ett sätt för honom att kunna hålla på med en lagsport, dels skapar det en samhörighet med den ”seende världen”. 

– Det betyder mycket att ha en sport som alla kan relatera till. Fotboll känner alla till och det är någonting att prata om. Man har också möjlighet att få tips och råd och kan även diskutera det med seende. På det sättet kan man utvecklas.

Detta behövs för five-a-side-fotboll:

  • boll som låter
  • sarg som stoppar bollen
  • kommunikationstekniken ¡Voi!, som är spanska och betyder ”här kommer jag”

Mark Blake om att som seende träna personer med synnedsättning:

– Jag har lärt mig att alla är bra på något och ingen är bra på allt. Det gäller att som idrottsledare, eller som person över huvud taget, leta efter varje individs superkraft. Jag har även lärt mig att kommunicera tydligare, inklusive när jag ska hålla tyst. Det behövs verkligen i mitt fall.