Eila med ledarhund går över en gata.
Eila och hennes ledarhund Tinka promenerar genom Skellefteå på väg till jobbet.

”Jag kan bli en lösning på arbetsplatsen”

Eila Nilsson väljer att se sin synskada som en merit i arbetslivet, där hon tillför en erfarenhet som gynnar hela arbetsplatsen. Den tidigare olympiska guldmedaljören i simning har levt delaktighet i hela sitt liv. Den kompetensen är ett viktigt konkurrensmedel.

När Studieförbundet Bilda Nord sökte en projektledare för ett projekt i regionen med syfte att folkbildningen ska nå fler människor nappade Eila Nilsson direkt. De ville ha någon med intresse för existentiella frågor, inkludering, delaktighet och mångfald.
– När jag sökte jobbet lyfte jag upp min synnedsättning som en merit. För varje rad i platsannonsen kändes det som att de hade skrivit den för mig, säger Eila och sprudlar av energi.
Eila förlorade synen helt när hon var 23 år som en konsekvens av den diabetes hon drabbades av vid tre års ålder. För henne är synskadan en tillgång i jobbet och hur hon har valt att vinkla det här projektet. Och hon önskar att flera synskadade kan se det så, att man har en kompetens tack vare sin funktionsnedsättning.
– Det som gjorde att just jag fick jobbet är väl inte enbart att jag är synskadad. Jag har ett oerhört driv och en motor när jag brinner för någonting. Men synskadan kan vara en möjlighet som öppnar dörren i stället för ett problem som ska lösas.

Bilda Nord ville ha en förändring i sin verksamhet och Eila har fått styra projektet mycket efter eget huvud. Framför allt vad gäller delaktighet och mångfald som hon ser i ett större perspektiv än man kanske använder det i dag. Mångfald handlar om så mycket mer än mångkultur, menar hon.
– Min största kompetens gäller tillgänglighet. Om vi lägger upp ett evenemang, fungerar det om du har en synnedsättning, svag hörsel, svårt att förflytta dig, om du är nysvensk? Om man tänker så kan man nå många fler. Jag är ett bollplank till de många kreativa människorna som finns inom organisationen och försöker så frön. I det arbetet tänker jag på samma sätt som när jag jobbar som terapeut: det handlar om att ställa rätt frågor.
En annan del i uppdraget är ett nytänk för själva studiecirklarna. Där vänder hon på perspektivet. I stället för att bara se till att studiecirklarna är tillgängliga för deltagarna kan en cirkelledare likväl vara en person med en funktionsnedsättning. Bilda Nord har nu påbörjat arbetet för att få in cirkelledare med den viktiga erfarenhet av livet som en funktionsnedsättning kan vara. En del kurser går att köra digitalt, beroende på coronaläget.
– Jag hoppas kunna se fler cirkelledare med en annan bakgrund. Det handlar om kompetens och vi behöver töja på ramarna som vi vanligtvis hamnar inom. Det finns så många med funktionsnedsättning som besitter stora kompetenser men står utanför arbetsmarknaden. Det blir en merit, som de kan ha nytta av för att ta sig ut på arbetsmarknaden och ett sätt att öka sin självkänsla, säger Eila.

Personlig utveckling har präglat hela Eilas yrkesliv. Hon är undersköterska i botten men har bland annat arbetat som massage-
terapeut och mental rådgivare och har drivit eget företag i många år. Självkänsla borde ha större plats inom rehabiliteringen, menar hon, och är lika viktig som att lära sig att gå med vit käpp eller läsa punktskrift.
– En bra självkänsla är inte nåt man har eller inte har. Även om man har det måste den upprätthållas. Självförtroende är inte samma sak. Om jag går ut i samhället i en annan situation utan självkänsla kan det rasa direkt.
Synskadan var inte den första motgång Eila mötte i livet. Diabetes präglade hennes barndom och hon blev mobbad i skolan. När hon förlorade synen helt vid 23 års ålder hade hon högt blodtryck och vägde för mycket. Lösningen blev simning, en sport som inte krävde ledsagare och något hon hade gjort redan som barn. Hon tog kontakt med parasporten i Skellefteå och började simträna för att gå ner i vikt. Det driv som är så påtagligt när man möter Eila blev en stor tillgång här.
– Snabbt var rullarna igång för att börja tävla. Min tränare började prata om vilka tider som då var världsrekordtider och svenska rekord. Sedan rullade det på. Ganska snart insåg jag att jag skulle kunna nå toppen.
Och toppen nådde Eila med råge. Det blev guldmedaljer i SM, EM samt två OS-guld i Atlanta 1996, då hon även satte ett världsrekord som stod sig i tolv år, fram till 2008.
– Det blev en kort och intensiv karriär. När jag slutade var jag 33 år. Jag bär med mig det som ett minne och det är klart att det är en merit. Det visar att man är en presterare och når de mål man har satt upp. Men min största framgång i livet är hur jag har löst själva livet.
Hon menar att förlusten av synen har utvecklat hennes andra sinnen. Framför allt har det sjätte sinnet, intuitionen eller magkänslan, fått stor plats. Och utbildningarna inom hennes respektive yrken har hjälpt henne att vända blicken inåt och arbeta sig igenom sitt eget bagage för att bli ännu bättre på att möta andra. Ett ledord är acceptans.
– Vi har ett val. Det är lätt att säga, för jag har inte valt att bli synskadad och jag behöver inte tycka om det. Men nu är det så här. Vad gör jag då? Jag kan välja var jag lägger min energi. Annars hamnar man i krig med sig själv. Jag valde inte att få cancer för tre år sedan heller, men jag väljer hur jag hanterar min cancer. Jag valde att se det som att ribban på provet höjdes ännu mer.

Hon blir tankfull och betonar att trots våra olika förutsättningar och personligheter, är det viktigt att påminna sig om allt som finns att vara tacksam över. Genom åren har många provocerats av henne för att hon varit ”för duktig”. Numera kan hon hantera det bättre. Hon vet sitt värde.
– Jag hoppas kunna inspirera och bidra till att andra kan se vad som faktiskt är möjligt. Jag har inte skridit på en räkmacka genom livet. Det är arbete som ligger bakom. Det är också ett bevis för att det går att förändra sitt liv. 

Kort om Eila

ålder: 53
bor: lägenhet i Skelleftehamn
familj: jag och ledarhunden Tinka
senast lästa bok: Första delen (igen) av Stieg Larssons böcker, Män som hatar kvinnor
favoritlåt: For every step med Tommy Körberg
gillar att: dansa, sjunga, skratta och utmana livet på olika sätt.
egenskaper jag uppskattar hos mig själv och andra: nyfikenhet, ödmjukhet, vidsynthet.
favoritcitat: Den största gåvan människan fått är att kunna känna glädje!
favoritartist: Jerry Williams
vad jag vill lära mig: italienska, dansa som i Let’s dance, laga god vegetarisk mat, sjunga på riktigt, någon kampsport.

text: Monica Walldén foto: Jonas Westling